Husletande

Jag blir gråtfärdig. Ska det inte vara roligt att titta på hus. Är frustrerad över att det inte kommer nåt nytt alls. Och de hus vi tittat på har varit så där. Ett hus var verkligen jätte fint, trodde vi. När vi kom fram till gården, kändes det jätte bra. Jätte fint utanpå och gården va perfekt. Stor bakgård med skogen intill. Som ungarna sprang runt i direkt. Överlyckliga! När vi gick in i huset så kändes det så bra. Köket var jätte fint med en speciell kakel som jag fastnade för. Vardagsrummet hade stora fönster och en mysig brasa. Gick upp på övervåningen. Ja, det var väl ok. Kanske nya tapeter men det var väl lugnt. Sen kommer vi till det värsta. Skulle ner till källaren. Första trappsteget och jag höll på att svimma. Det var som att gå in i en vägg. Det luktade unket och gammalt. Nästan som ett lik. Haha.. inte för att jag vet hur det luktar, men usch va hemskt. Ja, där förstördes allt. Så besviken och ledsen. Hade sett framemot att bo där. Men det går aldrig att fixa den källaren och framförallt få bort lukten. Så misskött. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Vi har diskuterat lite om en lägenhet i andra hand nu. Så förhoppningsvis får vi den så länge som en mellanlandning. Har verkligen tappat bort mig när det gäller min kropp. Men ska snart ta tag i det igen. Nu skriker ungarna efter frukost. Bäst att fixa det på en gång.

Kommentera här: